Pedagogbloggen: Barn har rätt att vara huvudpersoner i sitt eget lärande

I januari 2020 blev FN’s Barnkonvention svensk lag och i förskolans läroplan står det att utbildningen ska utgå från vad som anses vara barnet bästa. För mig handlar det om att låta barnen i förskolan vara huvudpersoner i sitt eget lärande. Jag tänker att utbildningen och de undervisningstillfällen som planeras ska utgå från barnens intressen och behov.

Men vad innebär det egentligen i praktiken? Vad behöver vi som pedagoger tänka och förhålla oss kring? Och hur får vi syn på och förmedlar det som sker i barngruppen?

När vi arbetar med de yngsta barnen i förskolan behöver man som pedagog vara inlyssnande men inte bara till det verbala språket utan även kroppsspråk och barnens görande. Det innebär att man som pedagog behöver ha flera olika tolkningsförmågor för att kunna lyssna in och förstå vad det är barnen visar intresse för. Man behöver vara helt närvarande tillsammans med barnen, för det är först då man kan se de subtila reaktionerna, interaktionerna och samspelet mellan barn, miljö och material.

Inflytande över sin vardag

Pedagogisk dokumentation är också en viktig del i att kunna synliggöra och lyfta fram det som sker i barngruppen för att ta det vidare i olika processer. Både de processer som sker i arbetslaget, med hela kollegiet och framförallt tillsammans med barnen, för att kunna fånga upp det som barnen verkligen är intresserade av. I reflektion tillsammans med barnen ger vi dem möjlighet att reflektera, uppleva och erfara på nytt, men också en möjlighet att påverka och ha inflytande över sin vardag. För om vi tar vidare det som barnen visar oss när vi återger sammanhang som de varit med om, kan vi förändra i verksamheten utifrån det. Vi behöver också ta ansvar för att föra det vi sett vidare till barnen, att berätta kring de förändringar som exempelvis sker i miljön tack vare att barnen visat på ett intresse.

Om vi exempelvis ser att barnen återkommande går till handfatet och öser vatten med hjälp av den burk som pappershanddukarna ligger i kan vi se det som ett tecken på något som barnen har ett behov eller intresse av att utforska mer. Då behöver vi erbjuda sammanhang på avdelningen där barnen kan få ösa och hälla för att fortsätta sitt utforskande. När man sedan gjort förändringar genom att erbjuda det i miljön eller under ett undervisningstillfälle blir det också viktigt för pedagogerna att dela med sig av det till barnen. Man behöver berätta att ”den här stationen är uppdukad för att vi såg att ni tyckte det var så roligt att ösa och hälla med vatten vid handfaten, nu kan ni göra det här också”.

För att barnen ska kunna vara huvudpersoner i sitt eget lärande krävs det inlyssnande pedagoger som observerar, dokumenterar och reflekterar. Både tillsammans i kollegiet och med barnen i våra förskolor för att sedan kunna dela med sig vidare av de tankar och funderingar som skett. På så sätt tänker jag att vi kan göra barnen än mer delaktiga i det som erbjuds och möjliggöra för fortsatta upptäckter i våra verksamheter.

//Erika Gudmundsson Olsson

 

Om Erika Gudmundsson Olsson

Erika Gudmundsson Olsson är utbildad förskollärare och har flera års erfarenhet av att arbeta inom förskolan. Hon hade tidigare ett uppdrag som försteförskollärare och arbetar nu som kvalitetsledare i Pysslingen förskolor. Erika beskriver att rollen som kvalitetsledare innebär ett varierat arbete där hon får möta barn, pedagoger och vårdnadshavare för att rikta utbildningen mot de mål som finns i läroplanen. Erika är kvalitetsledare i område 20 som består av förskolorna Backen, Höjden, Skogen, Mälarhöjdsparken och Trollstugan.


Skriv en kommentar

Din epost kommer inte publiceras.

*