Reflektioner från dagens föreläsningar

Idag har jag lyssnat på fyra vitt skilda föreläsare inom Caperios program på BETT:

Pär Johansson från Hudiksvall, ni vet han den där smågalna normalstörda mannen som tillsammans med utvecklingsstörda gör teater, schlager och ICA-reklam och som skriker som om han vore besatt trots att han faktiskt har mikrofon och som är så inspirerande att man själv känner sig som en stenstod. Publiken skrattar mycket och gråter ett par gånger, inspireras och känner. 

Frida Monsén från Järfälla berättar om digitaliseringen av skolan. Om att förändra kulturen och personalstaben och om IKT och skolutveckling. Frida är strukturerad och systematisk. Till skillnad från Pär, som far fram och tillbaka upp och ner från scenen, har Frida när föreläsningens timme gått inte rört sig ur fläcken och inte ändrat tonläge en enda gång. Ingen har skrattat. Ingen har gråtit. Det är matnyttigt och noggrant planerat, välpaketerat och helt enligt beskrivningen av vad föreläsningen skulle innehålla. 

Micael Dalén, du vet han den där unga, skäggiga, långhåriga, hesa och lite märkliga professorn från Handelshögskolan i Stockholm? Han pratade väldigt osammanhängande om kuddrum, intelligens, om att vara lycklig, superhjältar, Donald Trump, MonaLisa, firmafester och allt mellan himmel jord. Till synes utan något som helst sammanhang men tvärtom med knivskarpa budskap om vart världen är på väg. 

James Nottingham, engelsk fd lärare, skolledare och numera mycket ansedd skolutvecklare. Han föreläste på typisk brittisk engelska om att vara peka finger åt PISA, att vara försiktig med att strössla med utvecklingsområden, om att tappa bort sin ledstjärna och om att inte göra det. 

Jag tar med mig två saker. 1) Jag har återigen åkt till London för att lyssna på svenska föreläsare som också åkt till London. Hundratals och åter andra hundratal rektorer, lärare och skolutvecklare åker varje år till London för att lyssna på intressanta föreläsare som vi lika kunnat lyssna på hemma. James är visserligen från England, men tillbringar otroligt mycket tid i Sverige. 2) Alla fyra, totalt olika föreläsare sa samma sak om än på olika sätt och från olika perspektiv. De pratade alla fyra om att våga utmana sig själv, våga kliva ur komfortzonen och att våga stanna där. Alla pratade också om hängivenhet och att tro på det du gör och hur förödande det är att bara göra utan att brinna.


Skriv en kommentar

Din epost kommer inte publiceras.

*